torsdag 31 januari 2013

Slå på barnets svenska med språkströmbrytaren!


Slå på svenskan med språkströmbrytaren!
Feburarimorgon. Det är grått och kallt. Det regnar igen och kommer nog att göra det i två månader till. Sommaren känns långt borta.

Just nu märker jag hur barnens svenska blandas upp allt mer med engelska ord. Det är fem månader kvar till sommarlovet i Sverige vilket gör att jag funderar en del på hur jag kan få in mer svenska i barnens vardag. Jag hinner inte alltid sitta ner och prata innerligt eller läsa för dem, vilket är de kanske mest uppenbara och och mest effektiva sätten att göra svenskan mer levande i vårt hem.

På väg till skolan leker vi vår variant av 20-frågor. Barnen väljer djur, och vi gissar världsdel, storlek och typ av djur. Idag är djuren en grävling i "America" (sagt med oroligt kanadensiskt uttal) och en Beluga val i "the Archtic". Thor frågar vad "foresten" (svenskans skog) heter igen på svenska.

Det finns ett enkelt fenomen som kan användas för inlärning av svenska som första eller andraspråk utomlands: språkströmbrytaren. Innan vår 20-frågor-lek slår vi med hjälp av barnens inbyggda språkströmbrytare om till svenska vid köksbordet. Frukosten intas snabbt mot löfte att få spela datorprogrammet Bondgården som ligger på UR.se. Detta medan mamma springer runt och stressar för att få allt färdigt innan vi ska åka iväg. Vid första anblick verkar programmet mer vara en övning i finmotorik, men detta är för fumliga mamma som har svårt att få fingrarna att lyda. Thor klurar naturligtvis ut hela spelet på mindre än två minuter. Programmet övar svenska namn på djur på en bondgård, men har instruktioner på svenska som berikar svenskan lite mer än med enbart djurnamn. På gotländska, men barnen verkar förvånansvärt nog förstå det.

Det som jag tycker är mest intressant är att se vad som händer när man sätter två flerspråkiga barn framför ett svenskt datorspel. Vanligtvis är engelskan deras gemensamma språk, men direkt de börjar diskutera programmet och hur man ska lösa vissa uppgifter, slår de om till svenska. Språkströmbrytaren slår på automatiskt när barnen hör svenska och gav i morse 20 minuters diskussion och interaktion med datorn på svenska innan skolan.

På samma sätt står språkströmbrytaren på "Svenska - av" om barnen ser på kanadensiska TV-kanalen Treehouse, eller om de leker själva i lekrummet i källaren. En mening då och då från mig på svenska får dem genast att slå över.

Visst är det fascinerande? Språk som lärs tidigt i livet lagras på ett ställe i hjärnan. De språk som man lär sig senare i livet på ett helt annat. Språkströmbrytaren är så mycket trögare för oss som lärt oss ett språk som vuxna, kanske för att hjärnan ska koppla om mellan två helt olika delar av hjärnan? Om jag ska prata franska (vilket jag lärde mig som 30-åring) så tar det mer tid att komma igång och växla. Det kan kännas jättesvårt och klumpigt innan jag kommer igång, ändå hör jag och använder franska i barnens skola varje dag.

Engelska lärde jag mig tidigare, redan innan 6 års ålder genom att se på alldeles för mycket TV med min pappa. Fastän engelska är mitt andraspråk finns det nog en del lagrat i den del av min hjärna där svenskan finns också. På och av knappen mellan svenska och engelska fungerar bättre för mig, än den mellan svenska - tyska, eller svenska - franska. När jag försöker ställa om den från engelska till franska eller tyska - då blir det tyvärr kortslutning. De kablarna finns inte alls i min hjärna.

Det skulle vara intressant att höra en neurolog eller språkvetares tolkning och beteckningar på det jag skrivit om här. Det finns säkert mycket mer att säga om ämnet.

Fundera lite på ditt eget barns språkströmbrytare. Hur lätt är det för barnet att slå om? I vilka situationer slår ditt barn om själv? Dela gärna med dig av dina erfarenheter.


torsdag 17 januari 2013

Svenska läsambassadören svarar

På webbsidan "Barnens bibliotek" kan man ställa frågor till den svenske läsambassadören Johan Unenge om det mesta som rör böcker, läsande och skrivande. Det gjorde jag, och fick svar efter en dag!

Mina två frågor: 

1) Varför tror du att läsförståelsen bland svenska flickor är så mycket bättre än för pojkar (baserat på PISA-undersökningarna 2000 & 2009).

2) Hur tror du att man kan förändra detta så att pojkarna blir lika bra?

Johan svarade:

Ojoj, det är en stor fråga! Jag tror att det är en blandning av hur olika förväntingar samhället har på pojkar och flickor. Förväntningar där pojkar i regel har bättre självförtroende (!) . Man skulle kunna kalla det övermod. De tänker att det ordnar sig ändå, utan läsning och utan bra skolbetyg. Det verkar som om flickor i högre grad vågar satsa och misslyckas än killar. Killar som misslyckas uppfattas som svaga och ingen vill vara svag eller dum. Dessutom gör pojkar som sina pappor och pappor läser mindre än mammor.  Det kan vara en del av förklaringen. En som skrivit mycket om detta är Gunilla Molloy. Kolla på biblioteket efter hennes böcker i ämnet. De är mycket bra.

Se Johans frågespalt på webbsidan Barnens Bibliotek. Han stavar som en kratta, det såg till och med utlandssvenska jag. Men det verkar mest som om han inte ger sig tid att använda stavningskontroll.

onsdag 16 januari 2013

Nerkopplad skrivardag

Imorgon kopplar jag ner och stänger av telefonen. Jag tar min laptop och går till biblioteket för att skriva. Att ständigt vara uppkopplad gör att jag blir distraherad. Och jag har en bok att skriva färdigt. Två faktiskt; båda i manuskriptform, som ligger i byrålådan och ropar på mig.

Sorry, Svenska skolan i Vancouver, SWEA Vancouver, SWEA PR, min man, och alla ni andra som kanske försöker få tag på mig. Jag är ledig. Eller ja, det kommer jag inte att vara, jag kommer att försöka tänka och skriva. Det behöver man lugn och ro för.

Längtar redan till mina ord och meningar. Jag kopplar upp igen när barnen har lagt sig.



tisdag 15 januari 2013

Betydelsen av att ha en genomtänkt läroplan på en svensk förskola utomlands

Suddigt kort av läroplanen för
förskolan i Sverige, som Du kan ladda ner.
Vi hade föräldramöte på Svenska Skolan i Vancouver i går kväll. Ett av våra många delmål med 2013 års verksamhet är att skapa en specifik läroplan för förskolan.

Är detta viktigt? Ja det finns massor av skäl. Innan jag radar upp dem så kan jag berätta att jag själv var en av de föräldrar som tog med barnen till Svenska Skolans förskola här i Vancouver mest för att jag längtade efter att dricka kaffe med de andra föräldrarna. Ja, och så fick barnen leka lite och hade alltid vansinnigt roligt. Namnet på vår förskola speglar ambitionsnivån som jag lade mig på; vi kallar förskolan lekskolan.

Där är lätt att ha roligt på en plats man trivs. Svenska Skolan i Vancouver har alltid varit mysig och har mycket social verksamhet som även föräldrarna tar del av. Barnen trivdes med upplägget som innehöll fri lek med leksaker. Förrådet förvandlades till en gömställe av leksaksskatter som de älskade att dyka in i.

Under många, många år (jag gissar i alla fall 15, men kanske längre?) var det samma lärare på vår förskola. Kee Kimmel-Franzén var allas vår darling med sin charmiga, pedagogiska stil, som lärde barnen massor samtidigt som de hade kul. Men så växte Kees egna barn upp och hon slutade.... till vår sorg. Sedan dess har förskolan bytt lärare varje termin. Under de tre terminer som vi har haft hittills utan Kee har det varit stor variation på upplägg och kvalité på undervisningen. Jag irriterade mig på den Montessoripedagogik som fördes under en termin, och som jag inte alls tyckte fungerade för att stimulera barnen till att prata. En annan förälder tyckte att det blev för mycket fri lek, och att lekarna istället skulle vara pedagogiska för att lära barnen svenska. Personligen tycker jag också att pyssel inte alltid är så berikande rent språkligt, och att rytmik är viktigare. Det är svårt för en 3-4 åring att sitta still vilket man måste ta hänsyn till, speciellt för de minsta som inte ens kan hålla i en sax. Denna situation gav upphov till diskussion om varför det är viktigt att skriva ihop en läroplan.

Varför är det då viktigt att ha en plan och målsättning med sin verksamhet?  Jag listar de skäl jag tycker finns. Om Du tycker att jag har missat något eller inte håller med om något, meddela mig gärna i kommentarsektionen sist.

Viktiga skäl till att ha en läroplan för en svensk förskola utomlands:
  1. Det förbättrar kvalitén på undervisningen, med pedagogisk modell samt målsättning definierad.Val av passande pedagogisk modell är speciellt viktig eftersom inte alla modeller underlättar inlärning av språk. 
  2. Föräldrarna förstår målen med undervisningen, och vad de kan förvänta sig, till exempel att svenskan börjar hemma, och att man inte kan förvänta sig att barnen kommer till skolan för att lära sig grunderna i språket. Skolan berikar och förädlar svenskan, samt lär ut läs- och skrivfärdigheter på svenska till de äldre barnen.
  3. Kommunicerar att det finns en målsättning och att mycket förberedelser görs inför lektionerna. Ett problem idag är att en del föräldrar inte prioriterar Svenska Skolan och att vissa barn har låg närvaro. Om vi på skolan blir bättre att kommunicera vad vi gör, och vad vi vill att barnen ska lära sig, blir det förhoppningsvis ett tydligare budskap om att det är viktigt att delta så ofta man kan. Det skapar en professionell stil inför föräldrarna som gör det lättare för föräldrarna att ta skolan på allvar (och inte som jag som mest kom dit för att dricka kaffe). 
  4. Skolan och föräldrar får ett verktyg som gör det lättare att kommunicera förväntningar på lärarna.
  5. Ger barnen ett första intryck av att skolan är viktig och att de är där för att lära sig och inte bara för att leka (även om det är viktigt med lek för 3-4 åringarna och vi försöker väva in detta i verksamheten)
Sammanfattat tycker jag och många andra på Svenska Skolan i Vancouver att ALLT börjar i lekskolan. Förväntningar, kommunikation och beteende. Bra vanor är lättare att underhålla om man börjar från början. Många studier visar att studieresultat senare i livet beror av den utbildning som sker på förskolan. 

Jag tackar Helena Blomqvist på Svenska Skolan i Boston som var vänlig nog att dela med sig av deras läroplan. Vi ska kika på den samt på den svenska läroplanen för förskolan som även innehåller en passage om svenska som andraspråk.

söndag 13 januari 2013

Läser pojkar mindre än flickor?

Foto: Blivande bokmal?
Läser pojkar mindre än flickor? Frågan intresserar mig som har två söner, som jag vill fostra till att läsa böcker. Jag vill att de ska kunna njuta av litteratur lika mycket som jag gör, oavsett om den anses god eller dålig. Speciellt i denna täta iPhone-Nintendo värld, där koncentrationstiden verkar har minskat till minsta minimala, och barn mest verkar bli stressade och fantasilösa av all ny teknologi. I alla fall i de fall där de slukas av den med hull och hår. Läsande är en typ av avslappning. Mer så än datorspel eller TV någonsin kan bli.

Hur skiljer sig läsandet efter kön mellan olika länder? Enligt studien "Literacy Skills for the World of Tomorrow (baserat på PISA 2000) läser 15-åriga pojkar mindre väl än flickor, eftersom de läser under mindre tid per vecka. Finland toppade som vanligt listan. Där uppmuntras barn att läsa tidningen och böcker, vilket speglas i resultaten. Däremot var det stora skillnader mellan flickor och pojkar; flickorna fick 50 poäng mer än pojkarna på läsförståelsen. Genomsnittet för hela studien visade att flickorna fick 32 poäng mer än pojkarna, vilket ungefär motsvarade en halv nivå på den 5-delade skala som fanns. Faktiskt fanns det inte ett land där pojkarna läste mer och/eller bättre. I hela materialet uppgav 56% av 15-åriga killar att de bara läste för att samla information, jämfört med 33% av flickorna.

Skrämmande, tycker jag. Det är alltså mindre än hälften av pojkar som läser för nöje i de 43 OECD-länder som studerades år 2000. PISA-resultaten från 2009 visar att könsskillnaderna; pojkar får 39 poäng mindre än flickor på läsförståelsen. Sverige har större könsskillnader än genomsnittet, medan Kanada har mindre. Inte heller i PISA 2009 finns ett enda land där pojkar läser mer än flickor.

Vad tror man detta beror på? I den brittiska kartläggningen "Boys Reading Commision 2012" identifierar man följande faktorer som hämmar pojkars läsande:
  • Bokläsning anses inte som coolt av kompisar,
  • Pojkars intressen täcks inte av läroböcker i skolan,
  • Det är brist på manliga förebilder i omgivningen,
  • Lärarkåren, som till största del är kvinnlig, påverkar pojkars uppfattning om läsande samt deras läsbeteende (jag antar på ett negativ sätt även om man inte skriver ut detta),
  • Flickor klarar av att delta i prov bättre än pojkar,
  • Pojkar har en mer aktiv inlärningsstil än flickor som inte passar in i läsförståelse.
Glädjande var dock att det finns strategier som fungerar i skolor. Ett antal skolor i Storbrittanien angav till och med att de inte hade några könsskillnader. Lektioner i hur man väljer bok, avgränsad tyst skoltid där man måste läsa, pappa & son-projekt som fokuserar på läsning samt besök av manliga författare identifierades som initiativ som hjälpte. I Vancouver visar hockeystjärnor som Daniel Sedin hur viktigt han tycker att det är att läsa, vilket borde vara en lyckad strategi för att få pojkar att tycka att det är coolt att läsa.

Elever i British Columbia gör bra ifrån sig på tester i läsförståelse, trots att BC är en av de regioner i Kanada som spenderar minst på skolan. Elever i engelsktalande skolor är bäst på läsförståelse; French-immersionelever får mindre poäng i testerna som utförs på engelska. 

Lite oroande för mig som så gärna vill att killarnas läsförståelse ska vara på topp. Men om man har två förstaspråk och ett andraspråk kanske det inte är realistiskt att vara på topp i alla tre? En fråga som jag får försöka besvara i framtida bloggar. Om inte Du vet? 

tisdag 8 januari 2013

Tandkräm för kräsna barn

Häromsistens köpte jag nya tandborstar och tandkräm till killarna. Vanligtvis köper jag tandkräm med mintsmak, men nu köpte vi istället smak av jordgubb och vattenmelon.

Barnen är ju minst sagt kräsna. När Wilde skulle använda tandkrömen för första gången borstade han tänderna snällt utan att säga något. Han var trött, vi hade precis kommit hem  från Whistler sent på kvällen efter en heldag för killarna i skidskolan.

"Bläh", utbrast han när vi lämnade badrummet på väg till sängs, "den där tandkrämen var äcklig".

Jag himlade med ögonen, det är ingen ovanlig reaktion till något som smakar på ett annorlunda sätt. Jag vände om för att kika på vilken smak det var som han inte gillade.

Öhhh, vänta lite nu. Här står det ju.... body lotion! Miniflaskan med hudkräm var förvillande lik tandkrämen. Inte konstigt att Wilde tyckte det var äckligt!

fredag 4 januari 2013

"Simskolan" - lättläst bok för nyblivna läsare

Boken "Simskolan".
Idag har Thor läst sin första bok själv. På svenska!

Thor lärde sig läsa under våren i första klass som en av de sista i klassen; novemberbarn ligger lite efter ibland. Numera har han läsläxa varje dag, t.o.m över helgen, vilket jag kan tycka är lite överdrivet för ett barn i hans ålder. Under hela höstterminen släpade han dagligen hem tämligen enkla och ointelligenta böcker. Revolterande mamma ifrågasatte om han verkligen lärde sig mer läsning av de poänglösa böcker som han fick med hem? Jag menar, det finns underbara böcker för barn, kunde vi inte läsa någon annan, lite roligare bok? Men när man är sju år och heter Thor gör man som fröken säger, inte tokiga mamma.

Idag läste jag boken "Simskolan" av Helena Bross och Kadri Ilves, för Thor och Wilde. Den är en av flera i en serie om kompisarna Axel och Omar. Killarnas klass går i simskola. Axel och de andra lär sig simma snabbt, men Omar fryser och tycker att det är svårt. Barnen som lär sig simma får leka i den stora bassängen, medan Omar opsykologiskt nog får stanna kvar ensam i barnbassängen. Detta stör Axel som då påstår att han glömt hur man gör när man simmar, och istället tränar med Omar i barnbassängen tills båda kan simma.

"Simskolan" är en gullig berättelse om vänskap, med fina illustrationer. Både Thor och Wilde går i simskolan och kunde relatera till historien i boken. Thor insåg under vår lässtund att även han kunde läsa texten. Simsalabim så frågade han om vi inte kunde läsa den en gång till? Men det ville inte Wilde som var trött och ville sova. Thor fick ligga kvar i överslafen av våningssängen, där han ljudade tyst för sig själv och läste hela boken en gång till på egen hand.

Boken är skriven med versaler och det är bara 2-3 meningar på varje sida i boken. Upplägget underlättar nog läsningen för ett barn som precis har lärt sig läsa. Den sköna enkelheten och den inspirerande historien gör boken lätt att ta till sig för en 6-7 åring, vilket kanske är extra viktigt för det utlandssvenska barnet som är flerspråkigt och ändå har tillräckligt med utmaningar?

Jag har alltid undrat hur man ska kunna uppmuntra ett barn att läsa på egen hand innan läggdags? I vårt fall blev det alltså en bok med enkel historia och stora bokstäver. Nu ska jag jaga fatt böckerna om Solgatan, som alltså är resten av serien om Axel och Omar.

"Simskolan" kan köpas på Adlibris för er som råkar bo i Sverige, och på bokus.com för oss utlandssvenskar (minus ni stackars svenskamerikaner som tydligen inte får egenimportera svenska böcker). Tyvärr gick det inte att ladda ner någonting av Helena Bross, som verkar ha skrivit många roliga böcker.

Vad läste ditt barn som första bok på egen hand? Och på vilket språk läste hen då?


Mitt hör är blått!

Inget blått hår här men godisblå tungor.
"Nej mamma, jag kan inte lägga mig i sängen och lyssna på boken. Mitt hör är blått!"

"Va?"

"Mitt hör är blått?"

"Jag förstår inte, det ser väl inte alls blått ut?"

"Mitt hör är blå?"

Gapskratt från både Thor och mig, som kämpar vidare med att försöka förstå varandra. Äntligen trillar myntet ner för trötta mamman som gör sitt bästa för att fatta trots en mosig jullovshjärna.

"Aha, du menar att ditt hår är blött?"

"Ja, just det."

Vi fortsätter båda att skratta hejdlöst medan vi hämtar en handduk för kudden. Wilde verkar inte förstår helt vad vi skrattar åt, men fnissar ändå. Ens språk kan bli otroligt kul  när man lever utan svenska referensramar runt sig.



torsdag 3 januari 2013

Gott Nytt 2013!

Jag har alltid blandade känslor i början av ett nytt år. Det var så många saker som jag hade tänkt göra men som jag inte hann med det förra året. Vanligtvis ligger alla måstensomaldrigblevav och skaver. År 2013 tänker jag testa något nytt; jag lägger alla måsten och borden åt sidan. Eftersom de totalt stjäl min energi och kreativitet.

Trots att jag inte kunde kryssa för allt på min alltid lika långa måste-göra-lista hann jag ändå med en del under 2012. Två resor till Kalifornien, sex veckor i Sverige, en lada som blev till nytt sommarhus i Värmland, fortsatt arbete inom SWEA i både PR-kommitté och med flerspråkighetsprojektet - bland detta drivandet av vår facebookgrupp för det sistnämnda som nu har nästan 600 medlemmar över hela världen (helt fantastiskt kul!) - styrelsearbete på Svenska Skolan, initiering av socialt media för företaget, opimering av företagets hemsida för sökbarhet, en utbildning till yogalärare - och framförallt massor med tid med mina underbara killar som fortsätter växa och utvecklas.

Det är lätt att fokusera på allt man inte lyckas med i livet. Ändå är det våra misslyckanden som lär oss mest och får oss att växa som människor. När alla står brevid och nickar gillande eller applåderar åt allt man gör skapas det inte lika utrymme för utveckling av ens livsfilosofi och medkänsla.

Stanna upp och tänk på allt Du faktiskt gjort det sista året. Varje lista med arbetsuppgifter Du har kryssat av  borde sparas och läsas igenom i slutet av varje månad istället för att åka ut med pappersåtervinningen en gång i veckan. Vi dröjer alldeles för sällan kvar i ett ögonblick och tänker efter. Märker vad vi har uträttat. Fyller oss själva med tacksamhet över allt det som faktiskt fungerar och skapar mening.

Numera titulerar jag mig misslyckad akademiker med en ton av tacksamhet i rösten. För annars hade jag inte släppt den livsstil som inte gjorde mig lycklig. Det kändes mest som en strävsam vandring uppåt i den höga smala trappa som universitetslivet bestod av. Om man har starka ben kommer man ändå upp och kan njuta av utsikten. Mina knän gav vika halvvägs. Det var först efter ett antal downward dogs som benen började bära mig igen.

Gott Nytt År alla ni som fortsatt läsa mina bloggar. Det kan tyckas vara ett narcissistiskt sätt att existera på men för oss som hittar livsmening genom ord - andras och ens egna - är det det enda konstruktiva sättet att existera på.  Jag fortsätter skriva när andan faller på och när jag tycker att jag har något att säga.

Nedan finner ni ett kollage av julbilder.

Namaste

Ingen jul utan snaps!

Middag dagen innan julafton - hamburgare!

Julkalenderfrukost fjärde advent med
rödgröna jul-rice crispies. 

Istappar från stugtaket.

Färdiga för lek i snön.

Den frusna sjön.

Ett uppbyggt hopp i pulkbacken kan man ha kul med!

Wildeman

Gunga i snön - visst går det.


Wilde framför granen

Thor framför granen

Och så granen som faktiskt inte var så hemskt
skev som den brukar vara. Man får ta vad man hittar under
de stora elledningarna i skogen.

I vår familj har vi inte svensk tomte. Vi väntar tills Santa kommit genom
skorstenen och lämnat paket som vi öppnar på juldagsmorgonen.

Dukat till vinmiddag den 29 december.